Minnesverser

Allmänna verser | Kärlek | Maka & Mor | Make & Far | Lidande | Andliga | Övriga

Allmänna verser

1. Någonstans inom oss är vi alltid tillsammans

2. I minnet Du lever Du finns alltid kvar I minnet vi ser Dig precis som Du var

3. Det finns en glädje större än sorgen Glädjen att minnas

4. Tack för vad Du givit Tack för vad Du var Tack för ljusa minnen som Du lämnat kvar

5. Ack, huru litet veta vi när ödets timma slår Och ännu mindre anar vi vem kallelsen får

6. Inte trodde jag vi Dig skulle mista Att ögon som strålat så klart skulle brista

7. Som ljusen sakta brinna i sina stakar ner Så slutar våra dagar Vi har dem icke mer

8. Lika stilla som Du levat Lika stilla gick Du bort

9. Minnen som rör vid vårt hjärta går aldrig förlorade

10. Två ögon slutna Två händer knäppta i stilla frid

11. Och sen skall komma mycket klara dagar, då vi skall se och dröjande förstå

12. Det minst sagda är det djupast kända Därför vare nu vårt tack det enda

13. Allt är givet människan som lån

14. Minnet vår glädje Återseendet vårt hopp

15. Mötas och skiljas är livets gång Skiljas och mötas är hoppets sång

16. Ingen dag är så lång att ej dess afton kommer

17. Jordens oro viker för den frid som varar Graven allt förliker himlen allt förklarar

18. En tröst i sorgen Gud oss ger Att den vi älskar ej lider mer

19. Ditt goda hjärta Ditt ljusa sinne hos oss skall leva i tacksamt minne

20. Ärlig och strävsam var Din vandring Stilla och fridsamt gick Du bort

21. Gud för Dig är allting klart allt det dolda uppenbart Mörkret är ej mörkt för Dig och i dunklet ser Du mig

22. Snart kyrkans klockor mana oss, att lämna Dig i frid Vi viska alla, tack för allt vi mötas om en tid

23. Säg ej med sorg att jag är död Säg i tacksamhet att jag har levat

24. Där borta där vindarna sjunga sin eviga jubelsång Vi glömma sorgerna tunga och mötas åter en gång

25. Så stilla kom döden den kom som en vän Den tog Dig i handen Och förde Dig hem

26. Du går ifrån oss men är ej borta I våra tankar Du lever kvar

27. Stilla kom döden kom som en vän Tog Dig i handen och förde Dig hem

28. Tåligt och god har Du levat Din tid Tacksamt vi önskar Dig, vila i frid

29. Minnenas skira regnbåge är vår levnadsbro till Dig

30. Minnet skall vårda vad livet ägde Saknaden visa vad döden tog

31. Du var så trött Din bleka kind Nu smeks till ro Av evighetens vind

32. Vara samman, skiljas, fara det är så vårt öde är bestämt att bli

33. Skön är friden vilan i Din tysta grav Du har fyllt Ditt värv i tiden Ödmjukt tack för allt Du gav

34. Ljuvt är att vila när krafterna domna Skönt i den eviga vilan få somna

35. Vi ville så gärna behålla Dig kvar men Din stund på jorden fullbordad var

36. Till liv och odödlighet bjuden Är människan av Gud genom döden

37. Vi tackar för allt vad i livet du skänkt För kärlek och lycka Vad vackert Du tänkt För allt vad Du gjort för de Dina

38. Hur skönt att somna när dagen är slut hur skönt att vila från lidandet ut

39. Livets timmar är korta Slutets aning fjärran är Att Du nu är borta Det för oss ofattbart är

40. O rymd, låt din klarhet begjuta Förvissningens ord att livet aldrig skall sluta i stoft och jord

41. Med fyllda segel i solnedgången min farkost glider till fjärran land Där väntar viken, där tonar sången där somnar vågen, vid vänlig strand

42. När våren sig kläder i ljuvaste grönt Vi tyst Dig i graven gömma Så hastigt Du från oss rycktes bort Från livet till döden är steget så kort

43. Din levnadsdag är slut, Din jordevandring ändad Du här har kämpat ut och dina kära lämnat Nu vilar Du i ro och frid Hos Jesus Krist till evig tid

44. Varmt var Ditt hjärta Och glatt Ditt sinne Ljust och soligt Lyser Ditt minne

45. Vi ödmjukt böjer vårt huvud För allt utav livet vi fått När aftonen slutligen nalkas Vi minns de lyckliga stunderna blott

46. Salig när stunden kommer, vara beredd att gå. Salig att vara redo att för Guds åsyn stå.

47. Vårt liv likt en aftonrodnad så fort, ack så fort brunnit ned. Men jag vet om en underbar morgon, vars sol aldrig mer skall gå ner.

48. Icke död fast livet flytt, anden har blott boning bytt.

49. Ljus efter mörker, vilan så skön.

50. Vida, vida min dröm mig för, hän mot oändligheten. Jordens oro ej mig mer stör, all dess strid är förgäten.

51. Hjärtat stannat ögon slutit livets sista krafter trytit

52. Det brister en sträng här nere, där uppe den stämmes klar. Genom tidlösa åldrar, klingar den underbart.

53. Frigjord Du målet för din längtan funnit hemmet det eviga.

54. Ro vi unna Ditt hjärta när Du vilar fri från smärta.

55. När kallelsen ljöd, vem kunde Dig hindra på färden.

56. Din verksamma dag har nått sitt slut. Din ordnande hand har domnat, morgonen kom Du kämpat ut, i frid Du stilla somnat.

57. Vårt hem är bortom graven i ljusets sköna värld och livet

58. Nu kallar klockorna Nu når mig rösten Nu bådas flyttning till en annan värld. Så kort var sommaren så tidig hösten. Låt mig stå reda för sista färd.

Till början av sidan

Kärlek

59. Förlustens hela storhet jag ej har fattat än vet blott att jag har mistat min allra bästa vän Då viskar jag de orden de vackraste jag vet Du var mitt allt på jorden och min i evighet

60. Av litet gav Du mycket Av glädje gav Du mer Av kärlek gav Du allt

61. I glada stunder vi fröjdades och log Vi njöt av livets under tills ödet hårt oss slog När sorgen nu oss fann vi hade ju varann Nu viskar jag de orden de vackraste jag vet: Du var mitt allt på jorden och min i evighet

62. När dagen synes oss som bäst Kom döden som vår gäst Hämtar det som kärast var Lämnar bara tomhet kvar

63. Min tröst att Du, min älskade, ej behöver lida mer

64. Jag viskar ömt de orden de vackraste jag vet, Du var mitt allt på jorden och i all evighet

65. Din kind ej mer jag smeka kan ej trycka Dina händer Du kommit till ett annat land där inget ont Dig händer

66. Begråt ej mig, nu är jag lycklig vorden Min boja bruten och min ande fri Jag lämnar Er jag älskat mest på jorden För att hos Gud än lyckligare bli

67. Som en liten ängel Du till oss kom, log och vände hastigt om

68. Du längtade så efter ljuset och våren När den kom gick Du hastigt ifrån oss Vi hann ej ta ett riktigt farväl Det känns så tomt efter Dig

69. Plötsligt var lyckan förvandlad av ödet Allt blev så dystert, så mörkt och kallt Borta är glädjen, kärleken, stödet Ty Du var vår trygghet, vår tröst, vårt allt

70. Varför skulle Du så hastigt ryckas bort Vår ålders saga blev så kort

71. Ditt varma hjärta slutat slå Du alltför tidigt fick från oss gå Tack för den kärlek Du oss givit har Ditt vackra ljusa minne lever kvar

72. Ditt hem som Du älskat där blommor har spirat det lämnar Du nu för en skönare värld

73. Tack för allt gott som Du oss givit Din rena kärlek till oss envar Här har så tomt och öde blivit Ditt goda minne lever kvar

74. Du möter oss ej mer som förr Välkomnande därhemma Vid hemmets kära dörr Där hörs ej mer Din stämma Din plats är tom vid fönstrets karm Där du oss väntat ofta Kring Din gestalt, Din blick så varm Blott minnets rosor dofta

75. Du var så god, Du var så glad Du lämnar bara vackra minnen Så svår är ändå denna dag Så sorgsna våra sinnen Men tack för allt vad Du oss skänkt Vi vet Du på oss alltid tänkt Tack för våra lyckliga år tillsammans

76. Tung blir den väg och mörk den kväll jag nu skall ensam vandra Men snart i samma fridens tjäll vi vila hos varandra

77. Slumra gott Du kära Hav tack för allt Du gjort Vi skall i hjärtat bära Ditt minne ljust och stort

78. Du lämnade livet, vi stannade kvar Men djupt i vårt hjärta vi gömmer ett rum där Du bor, ty all gott Du oss gav Vi aldrig, nej aldrig det glömmer

79. Det suckar av vemod då banden de brista Det tar om vårt hjärta då kära vi mista Din blick har slocknat Din röst har tystnat Du funnit frid

80. Ditt hjärta som klappat så varmt för de Dina ögon som vakat och strålat så ömt Har stannat och slocknat till sorg för oss alla Men vad Du oss gjort skall aldrig bli glömt

81. Ett verksamt liv har slocknat ut En flitig hand har domnat Din arbetsdag har nått sitt slut Och i Guds hand Du somnat Din kära stämma tystnat har Men vackert står Ditt minne kvar

82. Hur tomt det efter Dig har blivit Det känns som solens ljus för oss gått ner Ty ingen såsom Du har kärlek givit Din plats kan aldrig fyllas mer

83. Så vila i frid ty dagen är slut Ditt redbara hjärta har somnat Din livsgärning lever, den sinar ej ut fast handen i döden har domnat Vi tacka för allt vad i livet Du skänkt För kärlek och omsorg vad vackert Du tänkt Må klockorna ringa till vila

84. Vi hann ej säga Dig farväl ty döden kom så fort Men nu vi säga Dig vårt tack vid evighetens port

85. Gud märker när stegen är tunga och trötta de älskades drag Han märker när krafterna sviker och hjärtat slår mattare slag Då öppnar han kärleksfullt famnen och låter dem somna i frid

86. Hand i hand från ungdomsåren Vi troget vandrat med varann Vi delat kärlek, hopp och frid Vi delat sjukdom, sorg och strid

87. Nu tomt det efter Dig har blivit Det känns som solens ljus för oss gått ner Ty ingen såsom Du har kärlek givit Din plats kan aldrig fyllas mer

88. Stilla så stilla gick solen ner, slutad är arbetsdagen Hjälpande handen ej räckes mer strålande ögat ej mer mot oss ler minnet det ljusa förbliver

89. Så vandra våra kära genom evighetens dörr och ingenting på jorden kan bli som förr, men tankarna skall följa dem som stjärnorna i rymd. Visst unnar vi dem vilan. Fast blick av tårar är skymd. Tack kära …. för barndoms minnen.

90. Minnet lever det kan ej jordas, det kan ej gömmas bland stoft och grus. Nej det skall leva i fågelsången, i blommors doft och i vindens sus.

91. Bortom tidens dunkla vågor, fridens vindar fläkta stilla. Där finns svar på alla frågor, inga tvivel där förvilla.

Till början av sidan

Maka & Mor

92. Tack, Maka och Mor, för allt Du varit Tack för den glädje i hemmet Du var Tack för de lyckliga åren som farit Tack för de minnen, Du lämnat kvar

93. Jag sover gott, ej mer jag smärta känner Tyst dödens ängel viskar sov i frid Gråt icke, käre make, barn och vänner Jag vilar nöjd och fri från jordens strid

94. Sov i ro, min kära Maka Sov i ro vår lilla Mor Ingen vet, hur vi Dig sakna Ack vad tomheten är stor

95. Mors trötta huvud har lagt sig till ro Flitiga händer fått vila Nu sover hon lugnt i sitt tysta bo Dit våra tankar ila

96. Lilla Mor, ack vårt hjärta Är så fullt av tack till Dig Vi som aldrig kunnat fatta Vad det var att mista Dig Gud han giver många gåvor om och om igen Men han giver blott en moder Aldrig får vi Mor igen

97. Vila, vila Du kära i ro Vänliga skuggor hölja Ditt bo Aftonens stjärna skimrar så blid Älskade Maka, vila i frid

98. Hur tyst, hur öde, hur tomt här hemma När den vi älskat oss lämnat har Ej mer hör vi hennes kära stämma Men i vårt minne hon lever kvar

99. Kära lilla Mamma, nu är Din strävan slut All smärta den är borta och Du får vila ut För allt vi vill Dig tacka för kärlek rik och stor För omsorg och all möda tack kära lilla Mor

100. Du ledde oss varsamt i barndomens år Du gav oss den kärlek en Mor blott förmår Du lärde oss se, på vår framtid med tro Att lyckliga dagar en gång skulle gro Vi tackar Dig Mor, för den kraft Du oss gav Du var, lilla Mor, vad mest vi höll av

101. Nu har du vandrat, lilla Mor Långt bort till vägens slut Du nu hos Dina kära bor Ditt lidande har ebbat ut Tack för allt Du oss lärt och gett Om evig ro till Gud vi bett

102. När Far gick bort, så ensam blev Din strid Nu kära Mor, har även Du fått frid Sov, kära två, som delat livets öden I gravens ro förenade i döden

103. Slumra Moder, slut är striden Du har funnit frid och ro Hos Din Gud i himlafriden Där får Du för evigt bo

104. Sov i ro, Du lilla Mor från all livets smärta Tack för all Din omsorg stor ömma modershjärta Sov i ro, från oro all uti tysta griften Djupt Ditt minne leva skall under livets skiften

105. Tack lilla Mor för åren som gått Tack för all kärlek och omsorg vi fått Tack för all ömhet och vänlighet stor Tack för allt vår älskade Mor

106. Var finns en kärlek som intill döden står oförändrad i alla öden Som likt Guds ängel oss övervakar och fordrar intet, men allt försakar På denna jord finns endast en en Moders kärlek allen

107. Alltid nöjd och glad Mor var Tröst och kärlek allt hon gav Alltid i vårt hjärta bor Minnet av en älskad Mor

108. Det finns ett löfte från en gammal sägen att modersögat aldrig slocknar ut Det kastar solig strålglans över vägen, som följer oss till livets slut

109. Mycket blir oss givet mången skatt så stor Men blott en gång i livet gives oss en Mor Och när detta varma hjärta inte klappar mera här, då känner vi med smärta att det bästa borta är

110. Klockorna ringa så sakta till ro Mor har fått ett lugnare bo Aftonens stjärna lyser så blid Sov, lilla Mor, vila i frid

111. Far har räckt ut handen Mor har fattat den På den andra stranden Mötas de igen

112. Ögonen slutits, tiden var inne Djup är vår sorg fastän ljust ditt minne Kärlek och godhet lyste din stig Tack kära Mamma, vila i frid

113. En tröst i sorgen Gud oss ger Att Mor nu slipper lida mer

114. En trött liten Mor med silvergrått hår och en panna som plöjts av bekymmer och år Med blick som var leende solig och klar Så lever Din bild bland de Dina kvar

115. För alla fanns rum i Ditt hjärta För alla Du gjorde Ditt allt Du deltog i glädje och smärta Hav tack, lilla Mamma, för allt

116. Avskedets stund för alltid har kommit, solen har sänkt sina strålar i frid Borta för alltid är Mor som vi älskat, borta från världens oro och strid Saknad av många men mest av de sina Leva Du skall uti minnenas led Tyst är vår hälsning, sakta vi viska, sov gott, kära Mamma, vila i frid

117. Tag himmelens Fader i Din vård den kära som vi sakna och låt henne vila i Din vård och i Ditt rike vakna

Till början av sidan

Make & Far

118. Det fanns för oss alla ett rum i Ditt hjärta För alla utav oss Du gjorde Ditt allt Du deltog med oss i vår glädje och smärta Hav tack, lilla pappa, hav tack för allt

119. Mor har räckt Dig handen Du har fattat den På den andra stranden Har ni mötts igen

120. Nu, käre Far, Du från oss farit Upp till en annan, bättre värld Vi tacka Dig för vad Du varit Vid hemmets lugna varma härd De vackra minnena av Dig Skall ständigt lysa på vår stig

121. Sov gott, käre Far i gravens ro Hav tack för Din kärlek, Din möda och tro

122. Tack Far, för de lyckliga åren För kärlekens manande bud För uppoffring ända till båren För trohet mot människor och Gud

123. Tom blir platsen i hemmets vrå Tung blir vägen att ensam gå Tack käre make för de år som gått Tack käre Far för allt vi fått

Till början av sidan

Lidande

124. Slumra så tyst från sol och vår Slumra så stilla från smärtans tår Ljuv är vilan i ljus och frid Fjärran borta från livets strid

125. Solen har dalat, dagen är slut Stilla är klappande hjärtat Skönt är att vila från lidandet ut Somna från allt som har smärtat

126. Vad du lidit ingen känner ty Du själv Din börda bar Du var glad bland Dina vänner fast Du oftast plågad var

127. Ej sjukdom och oro mer gör Dig illa Skönt är att veta Du lider ej mer

128. För den som sjukdom blott är givet är döden skönare än livet

129. Du somnade stilla när färden var slut Från allt vad Du lidit Du nu vilar ut

130. Du led i tysthet men slut är striden Nu famnas Du av den djupa friden, där ingen klagar och ingen gråter Vårt hopp är, att vi träffas åter

131. Bort i rymden skyar tåga skimrande i aftonglöd och mot dagens sista låga Skaparen ro mot plågan bjöd

132. Allt vad Du lidit vi nog ej förstått Vi stod vid Din sida så hjälplösa blott Vi ville så gärna behålla Dig kvar Men Din tid på jorden nu fullbordad var

133. Vänlig, god Du alltid varit Utan klagan smärtan bar Ingen vet vad Du har lidit Nu Du vilan funnit har

134. Vi nu måste sorgen bära Fastän tom är hemmets vrå Vad Du gav åt Dina kära Finns i minnet kvar ändå

135. Vad är att dö, det är att somna Från lidandet i smärtans land Det är att sakta ljuvligt domna Likt en våg som rullar in mot strand Det är att över floden ila Till hemmets famn till ro och vila

136. Aldrig en suck, aldrig en klagan Alltid förnöjd på jorden Du gått Tåligt Du bar dina sjukdomsdagar Så nöjd som Du levat, så nöjd gick Du bort

137. Stilla, så stilla Du somnat Din smärta så tåligt Du bar Flitiga händer har domnat Men Ditt ljusa minne står kvar

138. I höstvindars sus Du somnat stilla Ej sjukdom och oro mer gör Dig illa Skön är vilan som graven ger Gott att veta Du lider ej mer

139. Du friden har funnit från sjukdom och smärta Men lever dock alltid hos oss i vårt hjärta Tills ringen är sluten

140. Tänk när en gång är stillad varje smärta, vart sår är läkt, var längtan nått sin hamn När varje tår avtorkas vid Guds hjärta Och varje snyftning tystnat i hans famn

141. Djupt i hjärtat svider såren Läk dem, Du som allt förmår Torka bort den bittra tåren Himlens Herre, Fader vår

Till början av sidan

Andliga

142. När jag lever har jag dig, dör jag är du kvar hos mig Om jag lever eller dör, dig, o Herre, jag tillhör (Sv.ps. 308:1)

143. Jesus sade: Jag är uppståndelsen och livet Den som tror på mig skall leva om han än dör (Joh. 11:25)

144. Herre, nu låter du din tjänare gå hem i frid.. (Luk. 2:29)

145. Ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden (Matt. 6:10)

146. Herren är god mot dem som väntar på honom, mot den själ som söker honom (Klagovisorna 3:25)

147. Frukta inte, ty jag har befriat dig, jag har kallat dig vid mitt namn, du är min (Jes. 43:1)

148. Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand (Psalt. 139:5)

149. Jag skall få vandra inför Herren i de levandes land (Psalt. 116:9)

150. Herrens nåd varar från evighet till evighet över dem som fruktar honom (Psalt. 103:17)

151. Din nåd är bättre än liv (Psalt. 63:4)

152. Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig (Psalt. 23:4)

153. Herren är min herde, mig skall intet fattas, han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro (Psalt. 23:1-2)

154. Jag vet att min förlossare lever (Job 19:25)

155. Ack, är det redan här så skönt på denna jord, så härligt grönt, hur skall det då ej bliva i himmelen, där Gud berett vad ingen här i världen sett och ord ej kan beskriva (Sv.ps. 200:5)

156. Nu vilar ett hjärta, i ljuset och friden de frågor som tystnat har fått sina svar, och nödens och ångestens tid är förliden för själen, som lyser i Herrens förvar (Sv.ps. 309:1)

157. Tänk, när en gång vart varför blir besvarat, var gåta löst, som här jag grubblat på, när allting blir av Herren själv förklarat, tänk, när jag Herrens väg skall fullt förstå (Sv.ps. 320:2)

158. Och herdens röst jag känner, som ropar mig vid namn, där väntar mina vänner, där öppnar Gud sin famn I Hoppet gläds jag redan snart finns ej döden mer, en liten tid och sedan varann vi återser (Sv.ps. 616:2)

159. Nu är livet gömt hos Gud Åt honom vi lämnar allt Hoppet är tänt i tyngsta sorg Ingen är glömd av Gud (Sv.ps. 627:1)

160. Det finns ett hem långt bortom sorgens hemland Vad här vi tror skall där bli uppenbart, och den som här stått ut i mörka dagar skall lyftas upp i ljus som strålar klart (Sv.ps. 638:1)

Till början av sidan

Övriga

161. Nu ibland de helga släkten vilka ren nått fridens hamn. Skall och jag i vita dräkten prisa Gud och Lammets namn.

162. Herre ditt kors låt för mitt öga stå, när genom dödens dal jag sist skall gå. Skuggorna fly ifrån ljuset av Dig, i liv och död o Jesus bliv hos mig.

163. Om än världen rämnar, Herrens nåd står kvar. Trygg är den som lämnar sig i hans förvar.

164. Den som tror på sonen han har evigt liv.

165. Djupt genom själen klingar, stundom en himmelsk ton. Ger åt min längtan vingar, för mig till nådens tron.

166. Nåden kan rena, nåden allena, öppnar Guds famn.

167. Till hemmet Du längtat, nu målet Du nått.

168. Han bar Dig hem när höstens vindar susa när bladen fälls och ängen skövlad står. Att vila ut i himlens nejder ljusa dit höstens frost och vinterns natt ej når.

169. Sjung för mig den sköna sången, jag skall vakna vid dess torn i den gyllene soluppgången inför Guds och lammets tron.

170. Hör från den frälsta skaran, lovsångens glada ljud, bjuda mig att komma, hem till min frälsnings Gud.

171. En morgon utan synd jag vakna får, en morgon glad hos frälsaren där hemma. Får se förklarade hans dyra sår och höra ljudet av hans kära stämma.

172. Hemma, hemma får vi vila efter slutad kamp och strid. Hemma, hemma hos vår Fader väntar oss en evig frid.

173. Kom o Jesus bliv mig när, låt mig bliva där Du är.

174. O saliga tillflyktsort vid Jesu hjärta, där viker all oro bort, där läks all smärta hemma i himlen blir allting väl.

175. Om livet skall ha sin mening, Om varför skall ha sitt svar, vi måst tro på Guds ledning hur underlig än den var.